Rent generellt sett upplever vi att skolans 1:1-projekt med lärplattor/iPads har slagit väl ut och att lärplattorna skapar en pedagogisk/dynamisk flexibilitet i undervisningen som har en stimulerande effekt på undervisningen och de studerande. Över lag uttrycker majoriteten av de studerande att det inneburit någon form av lyft i deras studier.

Samtidigt kan man förmodat tänka sig att när nyhetens behag lagt sig skönjer man någon slags mer nyanserad bild. Hur kan en grafisk kurva se ut när det kommer till att granska de positiva effekterna på undervisningen/studierna och skolans pedagogiska upplägg i ett längre perspektiv? Vilka egentliga faktorer påverkar denna kurva?

På vilka sätt kan läsning av e-böcker i en lärplatta sägas stimulera till läsning? En lärdom vi kan dra utifrån vårt projekt är att läsning av e-böcker inte per automatik stimulerar till läsning. Den nya tekniken kan locka, men även vara till ett hinder. Den nya tekniken kräver att man behärskar den för att kunna nyttja den till fullo. Den kräver också att man har kunskap om hur man når de digitala resurserna. I våra utvärderingar framgår att ca två tredjedelar av deltagarna upplever att tekniken varit lätt att hantera medan en tredjedel av deltagarna upplever någon form av problem med det tekniska. Här följer några citat från kursdeltagare:

”Det är enkelt bara man följer instruktionerna första gången.”

”Lite krångligt att man måste skriva in lånekortsnummer varje gång.”

”Jag tycker det är lätt att låna e-böcker till iPaden. Jag behöver inte gå till biblioteket och det tar bara några minuter att låna vilka böcker som helst. Så det är verkligen bra!”

”Det är lite svårt för mig, man måste klicka varje gång.”

Hur läsarvänliga är de nya medierna som lärplattor och t.ex. smarta telefoner egentligen? Av de studerande som deltagit i projektet är det ca en tredjedel som delar med sig av erfarenheten att de kan tycka det kan vara jobbigt att läsa e-böcker på lärplatta rent formatmässigt. För en del upplevs t.ex. e-boksläsandet som jobbigt för ögonen. Två tredjedelar av kursdeltagarna upplever ändå att det fungerar ganska bra att läsa e-böcker. Ofta framhålls det rent praktiska i att ha möjlighet att låna e-böcker. Det är också en styrka man kan lyfta fram – just tillgängligheten, att man direkt kan nå fram till en e-bok med en internetuppkoppling på dator eller telefon.

”Personligen gillar jag inte e-böcker, jag föredrar hellre pappersböcker. Men sättet att låna är praktiskt.”

”Jag tycker inte det att läsa e-böcker på iPaden. För att tar det lång tid att läsa hela bok. När jag läser för mycket fick jag ont mina ögon. Det är bättre om man läser på vanlig bok.”

”Jodå, det fungerar bra. Tar lite tid innan man vänjer sig bara. Det är ju bra att man kan ändra storlek på texten och att man inte behöver ha en bra ljus i rummet för att kunna läsa.”

”Bra men det är inte riktigt samma sak och känsla som en bok i handen. Och det känns ändå som att det man läser kanske inte är samma som om det skulle läsas i boken.”

Under vårterminens arbete fokuserade vi på att introducera själva tekniken att ladda ned e-böcker och utforska olika appar kopplat till läsande på lärplattorna. Mycket tid gick till att hantera det praktiska kring att skaffa lånekort, inloggningar, få ordning på läsapparna och så vidare. Det hela var också avhängigt hur IT-miljön i skolan fungerade med trådlöst nätverk/ WIFI-uppkoppling. Själva läsandet och processen att komma igång med läsandet utifrån projektets formuleringar hamnade lite i skymundan. Vilket vi också hade tagit med i beräkningen.

Eftersom projektet har sträckt sig över ett kalenderår och inte ett vanligt läsår med löpande hösttermin och vårttermin har det skapat en annan dynamik i arbetet. Det har inneburit att arbetsgrupperna på Allmän kurs i svenska har skiftat och att vi under höstterminens arbete har introducerat projektet för en delvis ny årskull.

Vår avsikt var att som ett led i utvecklandet av projektet kunna fokusera än mer på själva läsandet och läsdiskussioner under höstterminen, där ett författarbesök av Jonas Hassen Khemiri också skulle bli kulmen på detta läsande. I del två av projektet läste grupperna på höstterminen, som en del i svenskan, Jonas Hassen Khemiris texter i e-boksform. Till skillnad från den första delen under vårterminen då de studerande fick läsa mera valfritt. Här blev själva läslusten och engagemanget kopplat till den tillgänglighet av e-böcker och begränsningar som fanns.

Arbetet under höstterminen med Jonas Hassen Khemiri som dragplåster för de studerandes läsande upplevde vi som en framgångsrik väg att gå för att boosta läsande lite extra. Intresset hos de deltagarna ökade när de hade något konkret att fokusera mot. Det pedagogiska upplägget var också ett annat med mer av diskussioner och boksamtal och formulerandet av frågor inför det planerade författarbesöket. Jonas föreläsning blev också mycket uppskattad och de studerande tyckte överlag att hela denna del av svenskundervisningen hade varit givande.

Det fanns flera aspekter av e-boksläsandet som vi från början hade haft en ambition att utforska, men som vi av tidsutrymmesskäl inte kom att hinna med. Inte minst skulle vi ha velat utforska de interaktiva sociala möjligheterna med andra läsappar. Hade vi haft längre tid på oss hade vi bildat olika läsgrupper som fått diskutera sitt läsande via apparna på sina lärplattor – ja, överhuvudtaget öppnat upp denna möjlighet som forum för samtal om texterna och läsandet.